Kattbajs=delikatess

Igår kväll frågade jag Peter var sjutton Falcon var. Han hade ingen aning, när vi letat ett tag ser vi springan i ytterdörren. Jag hade tydligen  inte stängt den ordentligt. Det blåste fruktansvärt och den hade antagligen åkt upp för att sedan stängas till igen, dock inte helt och hållet. Tänk om han smitit ut!

På en sekund flyger tusen tankar genom huvudet. Efter promenader med lösspringande setter vet vi hur långt han kan komma på några minuter. I full hysteri rusar vi mot ytterdörren och vrålar Falcon innan vi ens kommit ut på trappan. Nog hade han tagit sig ut alltid, fast inte på någon lång setter-marsch. Han stod lugnt och sansat och tuggade kattbajs i rabatten och undrade vad sjutton vi förde sådant liv för... Har aldrig varit så glad för hans svaghet för äckliga ting.

PS: Läste en "kul" grej på en hemsida om en setterhane som hade en tendens att rymma. Husse och matte fick leta inom en radie på ett par kilometer och hittade honom varje gång, fastfrusen i rörelsen "stå" för en fågel han hittat. ha, ha....duktig vovve!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0