Galet setterliv!
Nu har jag och Falcon varit ute på en sådan där fullkomligt misslyckad och galen runda. Genom hundkursen tränar vi hunden att vara lös med hjälp av långlina. Tanken är att linan ska hänga lös så att hunden är fri men att man samtidigt ska ha möjlighet att korrigera hunden på avstånd med hjälp av linan, och stoppa hunden från att springa efter kaniner, andra hundar, fåglar....
Jag tränade på detta sätt med min papillon för många år sedan, vilket gick suveränt bra. Det är skillnad med en stor, snabb och heltokig setter! Till en början gick allt bra. Han gick bland husen och korrigerades direkt av mig när han var på väg in i en trädgård. Sedan kom vi fram till skogen. Där träffade vi en tjej som började prata. Med facit i hand skulle jag bara gått vidare utan att stanna (vi tränade ju!), nu gjorde jag inte det och Falcon tyckte nog att jag var sååå tråkig, ålade sig på en sekund ur sin sele (med linan på) och rusade glatt iväg. Jag visste att han skulle komma om jag sprang åt motsatta hållet men just då kom en äldre man med en liten pincher bakom Falcon vilket gjorde att jag struntade i alla hundböckers rekommendationer och helt enkelt kastade mig in i busken och tog tag i Falcons halsband. Han fångades i rena förskräckelsen av min hysteriska manöver.
På med lina och sele igen....och in i skogen. Jag tyckte att han var ovanligt vimsig och ouppmärksam vilket gjorde att jag gömde mig bakom ett träd och kallade på honom för att han skulle leta. Hla idén med linan är ju att du ska hinna lyfta upp den för att snabbt ge en vink om vilket håll hunden ska gå. Jag var inte i närheten av linan när jag gjorde denna övning. Falcon hörde min röst, reagerade jättestarkt men hade inte en susning om var den kom ifrån (undrar hur det är med hans hörsel!). Han sprang som en galning ut ur skogen och irrade bland husen för att leta efter varifrån rösten kom. Jag ropade och han sprang- åt fel håll. Till slut, när han inte hittade mig, sprang han hem! Snacka om misslyckad inkallning!
Puh...skam den som ger sig...det är bara på det igen....
Jag tränade på detta sätt med min papillon för många år sedan, vilket gick suveränt bra. Det är skillnad med en stor, snabb och heltokig setter! Till en början gick allt bra. Han gick bland husen och korrigerades direkt av mig när han var på väg in i en trädgård. Sedan kom vi fram till skogen. Där träffade vi en tjej som började prata. Med facit i hand skulle jag bara gått vidare utan att stanna (vi tränade ju!), nu gjorde jag inte det och Falcon tyckte nog att jag var sååå tråkig, ålade sig på en sekund ur sin sele (med linan på) och rusade glatt iväg. Jag visste att han skulle komma om jag sprang åt motsatta hållet men just då kom en äldre man med en liten pincher bakom Falcon vilket gjorde att jag struntade i alla hundböckers rekommendationer och helt enkelt kastade mig in i busken och tog tag i Falcons halsband. Han fångades i rena förskräckelsen av min hysteriska manöver.
På med lina och sele igen....och in i skogen. Jag tyckte att han var ovanligt vimsig och ouppmärksam vilket gjorde att jag gömde mig bakom ett träd och kallade på honom för att han skulle leta. Hla idén med linan är ju att du ska hinna lyfta upp den för att snabbt ge en vink om vilket håll hunden ska gå. Jag var inte i närheten av linan när jag gjorde denna övning. Falcon hörde min röst, reagerade jättestarkt men hade inte en susning om var den kom ifrån (undrar hur det är med hans hörsel!). Han sprang som en galning ut ur skogen och irrade bland husen för att leta efter varifrån rösten kom. Jag ropade och han sprang- åt fel håll. Till slut, när han inte hittade mig, sprang han hem! Snacka om misslyckad inkallning!
Puh...skam den som ger sig...det är bara på det igen....
