setterfalcon

Eftersom jag bloggar om mitt skrivande på blogspot och känner mig mer hemma där så byter jag Falcons och lär med all sannolikhet bli bättre på att uppdatera den! välkomna in på www.setterfalcon.blogspot.com

Vi och Falcon önskar alla tokiga setterägare (och alla andra) en riktigt God Jul- lite i efterskott! Hade en lugn julhelg med en setter som var förvånansvärt stillsam...han vet hur man uppför sig borta. När vi kom hem var det däremot fullt ös...precis som det ska vara. Vem kunde väl ana att det bakom den sanslöst hypertokiga settervalpen fanns en så mjuk, varm och go setterkille? Det är nästan sjukt att man kan älska en hund så mycket...men hans personlighet är verkligen i en klass för sig. Att han alltid vill vara nära gör nog också att man upplever hundägandet annorlunda än man gjort med tidigare hundar av helt andra raser. Bland livets sköna stunder hör utan tvekan de i soffan när han kryper tätt intill och lägger huvudet i knät...och de är många...varje dag...

Nu ska vi bara stå ut med nyårsfirandet också...har gått bra tidigare år men min erfarenhet säger att det kan ändras snabbt. Vi får väl sitta nära, nära och gosa i soffan precis som vanligt (med ett glas champagne och ett extra gott ben såklart!)!

Falcon och jag har börjat på hundkurs. Valde kursen Vi2 och Falcon sov i hur många timmar som helst efter första kurstillfället. Han är otroligt duktig, snabblärd som sjutton och nästan lite väl ivrig att göra det som begärs. Enda problemet är att man i denna kurs använder sig av mycket godis som belöning och jag märker att Falcon blir smått besatt av det. Han kan liksom inte koppla av mellan varven för då vill han bara ha mer. visst mått av stressbitande dyker också upp i en hel del träningmoment som man märker att han inte förstår...ja, ja...vi har ju bara gått två gånger så vi får väl se hur resultatet blir när det är klart. Det positiva är väl att man helt enkelt tar sig i kragen och tränar eftersom det är MASSOR av läxor att visa upp vid varje kurstillfälle.


Just nu blir det dock inte mycket tränat då Falcon verkar ha snöat in på någon tikdoft som gör honom helgalen. Har aldrig sett honom kissa så många gånger, och lyfta benet så högt att han nästan trillar, och dra in  i varenda buske.

I helgen passade vi en kompis två hundar. Det har varit ganska hysteriskt när de har träffats tidigare, den äldre tiken har inte varit förtjust i Falcon tonårsspratt och deras hane har nog inte vetat hur han ska bete sig. Å ena sidan vill han vara på "syrrans" sida å andra busa av sig med toksettern. Denna gången var det däremot "lugna gatan". Falcon verkade så mogen (jo, han ÄR en renrasigt irländsk setter!!!). Han var lugn och mysig, tolkade deras signaler perfekt och verkade så harmonisk som en del av en hundflock. Inte utan att man blev sugen på en "brorsa". Fast de är ju små, bitiga och och har bomull i öronen.....ha, ha!

Eftersom jag arbetar som frilansjournalist och har förmånen att ha min huvudsakliga arbetsplats hemma så är vi ganska föskonade från stressen att springa ut med hunden på middagsrasten osv. Det känns snarare som att jag behöver den där långturen mitt på dagen lika väl som Falcon, väl hemma igen känns tankarna fräscha och inspirationen på topp (vilken lycka att bo med en setter så nära hav och skog!). Men i dag var han faktiskt med husse på jobbet. Jag hade intensiv jobbdag men barnen (som fortfarande har sommarlov....tar det aldrig slut??) skulle ha kompisar hemma och för att slippa springa efter både barn och hund så fick det bli datakontoret för hunden. Första fem minuterna gick rumpan som på värsta magdansösen när alla skulle hälsa, nästa gång det blev kel och gos (folk har ju av förståeliga skäl svårt att motstå de bruna ögonen) nöjde han sig med att bjuda på svansviftning utan rumpskak, tredje gången brydde han sig inte om att resa på sig utan låg på sidan och viftade på svansen och fjärde gången någon kom fram brydde han sig inte ens om att lyfta på huvudet. Nu får de väl ändå ge sig, såg han ut att tänka. Ja, så är livet som en omtyckt setter... reste sig, ja, det gjorde han inte förrän husse sa att det var dags att åka hem. Vår lilla lathund!

Jag har varit pinsamt dålig på att uppdatera bloggen. Skärpning!!!! Falcon fyllde 2 år i juni!!!!!!! Vår underbara, fantastiska, goa setter! Vi hade aldrig kunnat drömma om att få en såååååå snäll, kelig, gosig, tokig och mysig setter!! Mer personlighet får man ju leta efter!!!

Har precis kommit hem från vår första utlandssemester sedan vi köpte Falcon (tog en vecka då det kändes i hårdaste laget att åka två veckor ÄVEN om vi har hittat ett hundpensionat som är rena rama paradiset för hundar!) Vi visste att han skulle leva livets glada dagar på gården tillsammans med andra hundar, getter och katter men det var verkligen underbart att få hem honom igen! Att han trivts råder det ingen tvekan om. Han visade direkt vilken soffa han legat i! Tjejen som har hundpensionatet har stora ytor där några hundar i taget rör sig fritt inne och ute. Falcons favoritplats blev (föga förvånande) i soffan inomhus! Precis som hemma! Allt hade gått jättebra och han var så fin och fräsch i pälsen (och vilka fint klippta tassar han fått!!!!) att det såg ut som om han varit på femstjärnigt hundspa! Ha, ha!

Nu när vädret här hemma börjar bli lite kyligare funderar jag på att göra ett ordentligt försök att spåra med Falcon. Med tanke på hur han kan sätta efter kaninspår så borde det vara något för honom! Har fått en detaljerad beskrivning av hur man kan gå tillväga av uppfödarens vännina. Är supersugen på att börja med någon aktivitet (bara jag och Falcon) nu när han mognat och hittat sin plats i flocken.

Som sagt....nu ska jag se till att det blir uppdaterat på sidan hädanefter! Fast nu ska jag gå och gosa med min goa setter som jag inte sett på nio dagar!!!!!

kraaaaam

Falcon har busat av sig i skogens hundinhägnad. Tack och lov att den finns! Där är alltid en massa hundpolare att busa med. Fast i dag var han lite konfunderad eftersom han hade sällskap av en Engelsk Springelspaniel (tik) som gav honom en sådan utskällning när han skulle hälsa att han pep iväg med svansen tryckt mot bakbenen och tryckte sig mot mig. Han höll sig sedan på behörigt avstånd från den hunden och lekte med den andra, en vit herdehund, som han träffat ett par gånger tidigare. Sist var hon i höglöp men det hade han tack och lov glömt bort. Efter ett tag kom förvirring nummer två, nämligen när herdehunden plötsligt rusar iväg och skäller som en galning mot en skidåkare som passerar utanför inhägnaden. Det där med att vakta och skälla på folk ingår liksom inte i Falcons vokabulär och han kom snabbt farandes till mig igen och tittade undrande upp för att kolla om läget verkligen är ok. När han förstod att det var det, även om den andra hunden betedde sig som om han befann sig i värsta armén, blev det full fart igen och jaktlekar mellan träden. Sedan sov han gott när han kom hem och jag kunde få några timmar till på mig att jobba.

PS: hans nos har succesivt fått en blekare, lite flammigare, nyans. På nätet läste jag om något som heter vinternos (men också om leversjukdommar-hu!). Någon som känner till det?

...vi hade ett tight schema igår kväll, med killar som skulle till pingis, läxor som skulle hinnas med, hund som skulle ut, jobb som inte blivit klara. Därför tänkte jag för en gångs skull försöka förbereda middagen så att vi skulle hinna äta innan alla aktiviteter- utan stress. Jag stekte fläskfile´ (en hel lååååång, dyyyyr bit), la upp den på ett fat och ställde in klyftpotatis i ugnen. Under tiden passade jag på att ta ut Falcon på en liten runda för att sedan bara kunna sätta in köttet på eftervärme och få hela familjen på plats runt bordet. Planen hade varit vattentät om vi nu inte haft en setter i huset. Väl inkomna från rundan (då hade vi hela 15 min på oss att äta innan pingisen), hängde jag av mig jackan, torkade Falcons tassar, släppte in honom och gick ett par meter bakom honom in i köket. Han hann in tre sekunder innan mig. Exakt halva den tiden tog det för honom att i EN SVEPNING sluka i sig hela fläskfilen. Så nu har jag breddat sönernas ordförråd med ett antal svordommar... Ja, de fick förresten hålla till godo med några korvar som jag hittade längst in i kylen. Falcon...tja...han la sig på rygg i soffan och sov gott.

PS: Falcon hälsar att alla tvåbenta hade gjort exakt samma sak om de knaprat torrfoder i 2 år....

Oj...bilden blev konstigt beskuren när den hamnade på bloggen...så teknisk är jag!