setterfalcon

Falcon har kliat sig ganska mycket på öronen. Vi har tänkt att det var inne i öronen det kliade. Det visade sig vara....loppor. När man började titta riktigt nära på huden såg man små, små loppägg lite här och var. Hundloppor hoppar ju inte över till människor men jäklar vad det började klia överallt. Så det blev till att ge Frontline och sanera hemmet. Nu har han ett sår kvar vid örat av allt kliande men lopporna är förhoppningsvis borta.

På grund av lopporna har han inte kunnat busa av sig med andra hundar på ett tag. Igår ansåg vi honom dock loppfri och lät honom rusa runt med åtta hundar på stranden. Vilken total lycka!

Igår kväll frågade jag Peter var sjutton Falcon var. Han hade ingen aning, när vi letat ett tag ser vi springan i ytterdörren. Jag hade tydligen  inte stängt den ordentligt. Det blåste fruktansvärt och den hade antagligen åkt upp för att sedan stängas till igen, dock inte helt och hållet. Tänk om han smitit ut!

På en sekund flyger tusen tankar genom huvudet. Efter promenader med lösspringande setter vet vi hur långt han kan komma på några minuter. I full hysteri rusar vi mot ytterdörren och vrålar Falcon innan vi ens kommit ut på trappan. Nog hade han tagit sig ut alltid, fast inte på någon lång setter-marsch. Han stod lugnt och sansat och tuggade kattbajs i rabatten och undrade vad sjutton vi förde sådant liv för... Har aldrig varit så glad för hans svaghet för äckliga ting.

PS: Läste en "kul" grej på en hemsida om en setterhane som hade en tendens att rymma. Husse och matte fick leta inom en radie på ett par kilometer och hittade honom varje gång, fastfrusen i rörelsen "stå" för en fågel han hittat. ha, ha....duktig vovve!

Falcon har ridit på sin första tik (fast det var en kastrerad hane!). Både fram, bak, upp och ner. Det känns tidigt för att vara en setter, de sägs alltid vara så sena i sin utveckling. Vi har väl fått "alfa-hannen"....puh..... då är det fram med saxen....Han nosar mer intensivt på rundorna, kissar flera gånger och en gång provade han några sekunder att lyfta benet en aning. Även om han nu är vimsigare än vanligt så kan man ju inte låta bli att tycka att han är för söt. Han känns så omogen i sitt sätt fortfarande att det liksom inte passar in.

Fortsättning följer från denna spännande, intensiva och fullkomligt galna tonårsresa med 8-månaders settern....