Fina, fina Falcon
Goa snömannen
Falcon tycker just nu att hans matte jobbar alldeles för mycket. Och det håller matte med om fast hon menar samtidigt att han inte ska klaga eftersom hon ju faktiskt jobbar hemifrån vilket gör att han har sällskap även om sällskapet inte är superroligt. Han håller med men tycker att hans tålamod borde belönas, och det ska det....imorgon...då jäklar blir det en runda som får vilken toksetter som helst att stupa. Såg på en annan setterblogg att den duktiga matten hade investerat i överdaragsbyxor och fodrade gummistövlar. Imorgon ska jag åka och göra detsamma. Inga halvmeter djupa vattenpölar av snö som töat ska få stoppa mig. Falcon lägger sig nu suckande på rygg (så där som bara settrar kan!) och menar att han tror det när han ser det....
Kompisbus
Falcon har busat av sig i skogens hundinhägnad. Tack och lov att den finns! Där är alltid en massa hundpolare att busa med. Fast i dag var han lite konfunderad eftersom han hade sällskap av en Engelsk Springelspaniel (tik) som gav honom en sådan utskällning när han skulle hälsa att han pep iväg med svansen tryckt mot bakbenen och tryckte sig mot mig. Han höll sig sedan på behörigt avstånd från den hunden och lekte med den andra, en vit herdehund, som han träffat ett par gånger tidigare. Sist var hon i höglöp men det hade han tack och lov glömt bort. Efter ett tag kom förvirring nummer två, nämligen när herdehunden plötsligt rusar iväg och skäller som en galning mot en skidåkare som passerar utanför inhägnaden. Det där med att vakta och skälla på folk ingår liksom inte i Falcons vokabulär och han kom snabbt farandes till mig igen och tittade undrande upp för att kolla om läget verkligen är ok. När han förstod att det var det, även om den andra hunden betedde sig som om han befann sig i värsta armén, blev det full fart igen och jaktlekar mellan träden. Sedan sov han gott när han kom hem och jag kunde få några timmar till på mig att jobba.
PS: hans nos har succesivt fått en blekare, lite flammigare, nyans. På nätet läste jag om något som heter vinternos (men också om leversjukdommar-hu!). Någon som känner till det?
Pussgurka!
Grrrr...
...vi hade ett tight schema igår kväll, med killar som skulle till pingis, läxor som skulle hinnas med, hund som skulle ut, jobb som inte blivit klara. Därför tänkte jag för en gångs skull försöka förbereda middagen så att vi skulle hinna äta innan alla aktiviteter- utan stress. Jag stekte fläskfile´ (en hel lååååång, dyyyyr bit), la upp den på ett fat och ställde in klyftpotatis i ugnen. Under tiden passade jag på att ta ut Falcon på en liten runda för att sedan bara kunna sätta in köttet på eftervärme och få hela familjen på plats runt bordet. Planen hade varit vattentät om vi nu inte haft en setter i huset. Väl inkomna från rundan (då hade vi hela 15 min på oss att äta innan pingisen), hängde jag av mig jackan, torkade Falcons tassar, släppte in honom och gick ett par meter bakom honom in i köket. Han hann in tre sekunder innan mig. Exakt halva den tiden tog det för honom att i EN SVEPNING sluka i sig hela fläskfilen. Så nu har jag breddat sönernas ordförråd med ett antal svordommar... Ja, de fick förresten hålla till godo med några korvar som jag hittade längst in i kylen. Falcon...tja...han la sig på rygg i soffan och sov gott.
PS: Falcon hälsar att alla tvåbenta hade gjort exakt samma sak om de knaprat torrfoder i 2 år....
knepig bild...
Oj...bilden blev konstigt beskuren när den hamnade på bloggen...så teknisk är jag!
Soffliggare!
Monster Jam i sikte!
Man är ju expert på att skjuta upp sådant som känns jobbigt. För oss har en sådan sak varit....hundpensionat. Vi lämnade våra tidigare hundar på ett pensionat som säkert inte var dåligt men definitivt inte kändes bra heller. Hundarna hade sina burar, egen tid i små tillhörande rastgårdar och en kvinna som tog några promenader med dem. Men hurlämnar man en setter som sover länge på morgonen, behöver många kelstunder om dagen och spenderar kvällarna på rygg i soffan, på ett sådant ställe? Vi tog oss dock i kragen och bestämde oss för att åtminstone ge ett ställe vi sett på nätet utanför Landskrona en chans. Falcon trodde nog att han kommit till paradiset. Här fick han lös gå runt och bekanta sig med miljön, dagishundarna, inomhusmiljön, trädgården och som pricken över i:et stoppa nosen in i pälsen på en hundvan katt. Vilken lycka! Dessutom såg jag att han sneglade mot vissa av dagisburarna med både soffor och säng.... Här får han dessutom spendera tid tillsammans med andra hundar, vilket inte är helt vanligt på hundpensionat. Så nu känns det som om killarnas önskedröm om att åka till Göteborg hela familjen och se på Monster Jam i maj faktiskt går i uppfyllelse.
