Pluttgubben
Tillbakablick- Minifalcon
minifalcon
första hjälpen
Jag tog Falcon på en strandpromenad häromdagen. Snön låg vit och fin och jag drog ett djupt andetag och bara njöt, långt bort från dator och med avstängd mobiltelefon. Första halvan av stranden bestod av snötäckt sand, andra av snötäckta isflak. Det visste ju inte jag. Så på den glashala isdelen gör jag en vurpa som heter duga. Det tokiga när man flyger upp i luften på det viset är att man faktiskt hinner tänka ganska mycket innan man landar. Min tanke var att jag inte fick släppa kopplet (vi har haft en incident i våras med Falcon då han var halvvägs över till Danmark på jakt efter en svan, hans simning var inte den tjusigaste och till slut var han mer under än över vattenytan. Jag var säker på att galningen skulle drunkna). Detta gjorde ju att jag landade med vänstra axeln först och sedan med resten av ryggen. jösses vad ont det gjorde. Någon svanjakt hade jag dock inte behövt oroa mig för! Inte brydde sig Falcon om fjäderfä när hans matte låg och kved. Nej, han satte igång operation "första hjälpen a´la setter" vilket innebär att överrösa den jämrande tvåbente med riktigt blöta pussar i hela ansiktet. Vem tillfrisknar inte av settergoda pussar? Jag kom i alla fall på benen igen och han drog hänsynsfullt nog inte i kopplet som han gör i vanliga fall.
Snögubben!
Jag vet...
* Partyhunden! Han har klarat jul och nyår suveränt bra! Lät julklapparna vara och var en riktig myshund hela julhelgen. Superduktig när brorsan med familj bodde över fyra dagar med sin lilla dotter på tio månader över nyår (förr har det varit jobbigt med folk på besök eftersom han varit så hoppig och bitig och fått vara en del i hallen vilket ju inte kännts kul för oss heller som ju velat ha honom med...)! Kanonduktig under nyårsaftonen trots att svansen var mellan benen när det smällde som värst. Fick han bara vara nära oss och buffa lite i handen så var det lugnt!
* Sofftricket. Ja, det var faktiskt detta som förändrade vår tillvaro med Falcon över en dag. Jag tror att varenda hundpsykolog skulle sparka bakut men faktum är att sedan den dagen vi lät Falcon komma upp till oss i soffan (som tidigare varit en förbjuden zon) så har han varit en helt annan hund. Vi hade fram till för tre-fyra månader sedan fortfarande problem, inte minst kvällstid, med att få honom att hitta sin roll i flocken om vi exempelvis satte oss och tittade på tv. Han terroriserade alla tills vi blev tvugna att stänga ute honom i hallen där han direkt la sig med en duns och sov. Alla försök slutade med ett hysteriskt morrande och bitande, inte aggressivt men fullkomligt förrvirrat.Hur vi än bar oss åt så gick det inte att få honom att bli lugn på annat sätt än att ta ut honom ur rummet. Jag kom och tänka på när vi var på en hundutställning och tittade på en massa olika raser och hur vi skrattade åt settrarna som var de enda vuxna hundar som faktiskt bokstavligt talat låg på varandra när de väntade utanför ringen. Tänk om vi i vår iver att inte låta Falcon ta över och bli värsta bossen i hemmet (som vår pappillon hade varit, galet nog...) kanske varit för snåla med att ge honom den närhet han faktiskt behöver. Sagt och gjort, vi struntade i att vi har en beige soffa som endast kan kemtvättas, och bjöd upp honom att lägga sig där. Vi hade inga förväntningar om underverk men det var faktiskt precis vad som inträffade! Han sov sig igenom nästan två veckor, som en liten kringla i soffan (han kan göra sig lika liten som en papillon!) med huvudet i knät på den som satt där. Efter den dagen har vi inga konfliker med honom längre, hela hans personlighet förändrades i ett nafs. Han triggar och provocerar ingen längre, behöver aldrig stängas ute i hallen och har en mjukhet i sitt sätt som tagit över till hundra procent. Våra vänner och bekanta tror att han blivit bortbytt. Nu är han den hund som Mathilde såg hos sig när hon passade honom, världens mest gosiga och keliga setterhane!
* Kastrerad. Jo, vi kastrerade honom i samband med höftröntgen. Det ångrar vi inte en sekund även om sådana beslut aldrig är lätta att ta. Det känns som om alla, oavsett om folk har hund eller ej, har åsikter kring detta. Vi kände dock att Falcon skulle bli en betydligt mer harmonisk och lycklig hund utan all hormonell frustration- och det blev han!!
* Lunginflammation. för ett par månader sedan blev Falcon plötsligt jättesjuk. en morgon ville han inte resa sig, än mindre gå ut och gå. Och då förstår man ju direkt att stackaren är riktigt sjuk! jodå, hög feber och lunginflammation. Stackaren...fick ta det lugnt i flera veckor... för övrigt är han frisk som en nötkärna!!
Så...det var en liten tillbakablick, nu ska vi ut och busa i snön- det kan man aldrig få för mycket av som långbent galensetter!
